A föralltid.
Ett litet A med stor bokstav...
A som i Alicia, mitt första barn, min första kärlek o hur liten hon än varit är hon alltid det största som hänt mig!
De blev virrigt redan första meningen
kände ja nu...
Alltså, ja har gjort min första tatuering o ja känner att den är precis perfekt på mig!!
Lite sned o ojämn o perfekt!
För nu vet jag ju hur de blir med nålen vinklad på tre olika sätt, att de faktiskt inte gör så ont med själva nålen o att de känns mer efteråt lixom.
De är ju alltid bra att lära sig nya saker!
Ja gjorde den själv, förstås, lite av den däringa impuls-sidan i mig som ingen medicin i världen kan ta bort va de verkar...
Samma impuls-sida som på väg hem från en tatto mässa beställde tatueringsmaskinen, för att ja faktiskt inte vet om jag är en tatuerare förens ja provat!
Bidragande faktorer till att de just idag blev ett litet stort A är att ja inte orkade öva mer på lossas hud.
Och att smärtskov från helvetet plusat med oväder betyder att ja inte kunnat vara utanför dörren...
Så ordspråket för dagen får bli:
Man gör de man kan o de man inte kan lär man sig väl såsmåningom ;)
S.
