Livet är en resa. Min resa är upp o ner, ständiga rus i båda riktningar, härlig o hemsk, ja lever i det o kan inte komma ifrån mig själv. Hur mycket medicin ja än får för att minska impulsiviteten, dämpa ångesten efter magiska-manier så kommer ja aldrig ifrån mig själv. Ja vill inte heller tappa de som är JA, har accepterat att the bumpy-ride är hur ja rider genom dagar och år. O även om ja i mörka dagar önskar att ja vore "normal", längtar efter att hitta ett "lagom" så inser ja att ja vore halv utan det galet glada. Så ja vill inte byta ut den ja är. Bara hitta mer förstående till varför ja faller så djupt, hitta lösningar till de svarta. För de ljusa överaktiva i hjärna/hjärta/hela mig klarar ja mig inte utan, de gör mig förälskad i våren fast de är mitt i vintern, ger mig möjligheten att i hjärtat leva "högre" än "normala", se allt de goda i människor. De ger mig drömmar som lämnar hopp även vaken.
Snart är de sommar igen, härliga sommar me äventyr o tältning!!
Lilla hjärtat, min fina skatt o ja upptäckte ju detta me
tältning förra härliga sommaren.
Vi åkte runt, runt, lite i cirklar kan vi väl erkänna men vi
såg så mycket fint på dessa omvägar så de va de värt me
både bensin o tusen dumma frågor om väggen.
Vi hade vårat alldeles för lilla festival tält,
som Jim kalla de för, o ja är lite benägen att hålla me om
att de vore mycket bekvämare me ett sånt här!
Från getcamping.se
Men vi klarade i allafall i all vår förvirring att få upp
de pyttelilla tältet på flera fantastiska strand ställen,
dock drömmande om ett kanske något större men ändå
lättare konstruerat tält...
Dagarna va helt otroliga me strålande solsken o molnigt
när vi åkte vilse, eller på sightseeing som Betty o ja kallar de:)
Att de blåste storm rörde oss inte alls för vi parkerade smidigt
emellan träd o i sandbunkrar så vi njöt av att bara höra vinden
utanför vårat lilla fina bo.
Sen lärde vi oss mängder me bra o viktig information om till
exempel lagar angående tältning, hur man får enligt vårat
otroligt generösa allemansrättslag slå upp sitt tält en natt
nästan överallt.
Dock inte i andras trädgårdar, eller för nära staket gränser.
Som vi lärde oss av relativt trevlig/otrevlig dam/tant som
visst ägde huset innanför staket gränsen...
Men vi hittade en ännu bättre tält plats att slå upp festival
huset näst intill osynligt för tantens (oj ja menar förstås
damens) sura miner.
Som vi längtar efter en ny sommar me tält fast utan sura
tanter/damer :)
