Lite rädd ändå...
Fortfarande dag 3, dock utan dialekt...
De blev ingen karaoke kväll, för här är nackdelen med att resa ensam som kvinna, man vill inte stå o vänta ute på sina nya vänner när de är mörkt...
5 st stora män kom fram o erbjöd sig att ta me mig till ett bra ställe, ja sa nej tack, dom kommer lite för nära o fortsatte tjata om att dom bara ville visa mig runt, gränsen va när dom skulle skaka hand med mig o tog lite för hårt i handen, ja gick fort fort fort därifrån med hjärtat i halsgropen o ringde min man i panik.
Så nu sitter ja på en väl upplyst restaurang o väntar på indisk mat.
De blir bra till slut ändå, men shit ja måste säga att ja blev något mer nervös än tidigare för att vandra ensam...
Vör forsiktig vennen!!!!! 💖💖💖