Larry the cat.
Ibland verkar de som våran lilla katt Larry Sigvard, inte har alla hästar hemma.
(egentligen inte bara ibland men de pratar vi inte högt om, han har stora öron o tar inte kritik så bra)
Dagen till ära har vi varken "hästar-hemma" i lillkattens iq, eller dom fina rådjuren som morgon besöker oss hemma i våran hage, för en vis Larry Sigvard har jagat bort dom.
(de va förmodligen inte meningen men, han smög på nåt annat i hagen o lixom gick på dom, för att sen springa med sitt rädda mjauande hem till mig när dom möttes o båda sorter fick panik, en smygande katt o två fridfulla rådjur)
Ibland, med osagda ord alltså väldigt ofta, fastnar han tex i våran enbuske, som är mer som ett litet, men väldigt snårigt, träd.
Varenda gång hoppar han glatt in mot stammen, som en vessla upp en meter, för att sen trilla ner bland grenar o ris.
Kommer ut för att ställa sig framför mig, lika förvånad o förbannad varje gång, även om de hänt två gånger samma dag, o så mjauar han argt mot det elaka stickiga busk-trädet.
Våran Larry "larven" Sigvard mjauar inte direkt mjau, han har olika, låt oss istället kalla de läten, till olika känslor o utryck.
Busk-trädet får sig en rejäl harang mjo-mjo-mjo medans ja som stått bredvid o inte räddat honom får ett förebrående jauu...
Larry "larven" Sigvard är inte katten som då, trots mitt hemskt dåliga räddande, inte låter sig fjäskats till ett glatt jjjam när ja öppnar städskrubben där vi har fått gömma godiset.
Good Morning från jamaren o mig :)
