börja om.
Ja vet inte riktigt vilken gång i ordningen ja tänkt som igår kväll, att ja inte orkar mer, inte fixar att ha så här ont både fysiskt o psykiskt.
Flera veckor har ja kämpat på i detta "skov" av fibromyalgi.
Inte gnällt om de, tvingat mig att inte fastnat i negativa tankegångar, försökt o försökt leva "normalt".
Ja har tex varma kläder, trots att min sambo kallar mig Barbapappa i utstyrseln, vilket i vanliga fall hade fått mig att slänga kappan så han tycker ja är fin, men nej ja får va ful men varm.
Ja har ställt in umgänge me fina vänner som ja sett fram emot för att istället lyssna på kroppen.
Min värld minskar o minskar...
MEN ja kämpar på, hittar bra saker på grå dagar, dukar fint me nya-gamla tallrikar från sekond hand, tänder ljus o gör mysiga middagar me lilla familjen, fortsätter måla o pyssla fast ja känner att ja är kass på allt, för att inte fastna i de negativa borde ja nog sluta skriva om hur misslyckad ja är...
För idag ska ja äntligen till mösseberg o lära mig leva me smärtan...
Ja ser så svårt mycket fram emot detta, träffa nya människor me samma smärtproblematik, få förståelse om sjukdomar från duktiga läkare o sjukgymnaster o lära mig acceptera livet som de är.
Nu börjar ja om.
Njut av allt ni kan hitta på där ute!!
Du är S T A R K ! ❤