sockerskadatsolsken.blogg.se

Ja är skadad o ja HATART !!

De syns inte om ja sitter still o är tyst.

Men de tär på mig för ja kan inte längre "föra" mig utan att bli dömd, få den där blicken från ögon som säger att "nu blev de jobbigt"...

För första gången i mitt liv har ja fått höra att de märks att ja "varit pundare" o de gjorde märkligt ont.

Okej visst, ja är fd narkoman, vilket ja inte skäms för.

Med bemärkning på FÖREDETTA narkoman skäms ja inte, ja anser nämligen att de är starkt att ta sig ur ett missbruk, de ska man inte behöva skämmas för.

Ja har inte knarkat på 13 år, de vill ja vara stolt över inte bli dömd för.

Nu är de är inte tjack-skador som vederbörande menade på att mitt missbrukande "syns", därför gjorde de ont.

De är efter epilepsi anfall, något ja inte valde själv, en rätt stor skillnad o de känns orättvist.

När kom de? Dessa skador, de kom smygandes...

Under mitt liv har ep anfall tagit bort små bitar av "mig", osynliga för andra, små bitar som tillsammans blivit synliga, de gör ont.

Nu är defekterna med mig jämt o de hämmar mig, gör att ja isolerar mig, vilket ja aldrig trodde om översociala mig...

För ja VET hur ja förväntas uppföra mig.

I alla situationer, både på fina middagar eller runt bord med pulver på, ja kan både niga o ducka i rätt läge.

De har ja lärt mig av egen erfarenhet, ja skäms inte över de för de har genom livet hjälpt mig att överleva.

Men nu blir bitarna så tydliga, i alla fall för mig själv, kanske o förhoppningsvis är de inte så tydligt för alla.

Ja skulle fråga en läkare helt vanliga frågor, men orden kommer inte längre rätt ur munnen, armarna flaxar iväg.

De låter som ja stammar, eller har en dövs tal, o oo oorden bara ko oo oom mm mer fel...

Nervositeten tar över o kroppen försökte väl vifta fram rätt bokstäver, o hans ögon sa allt, att han inte tog mig på allvar...

Nya vänner tar mig som ja är, tycker om mig men dom som känt mig hela livet kan ibland titta på mig med misstänksama ögon, suckar o pratar över mitt huvud för att utesluta mina oooord...

När ja blir exalterad, lycklig eller upprörd, så tappar ja bort mig, glömmer ord i meningar, babblar ord utan att få fram sammanhanget.

Ja är inte korkad, ja trodde de så länge o nu när ja börjar känna att ja kan saker, att ja kan tillföra något så kan ja inte få de rätt ändå.

Idag är ja svag mitt i min styrka, dubbelhetens drottning, som alltid.

Ja önskar att alla ja älskar vet om de, att ja åtminstone får ut de rätt.

God natt från en skadad S.