Gift och Fru!!
På riktig.
Igår kväll, typ nyss alltså, blev jag fru Hoffman!!
De är stort, och viktigt, för de är för alltid när man gifter sig.
Eftersom vi har klena nerver både ja och min man har vi mest snurrat runt idag och stressat, mest i onödan men såna är vi o förblir nog i resten av våra liv!
Herr Hoffman har vaknat av mitt nya larm på mobilen något tidigt för att vara semestrar, somnat om, vaknat av sin fru igen.. stresshandlat gifta-sig-skjorta, burit bord, lugnat mig o sen fått lätt panik över sallads ansvaret.
Ja gick upp fem, åkte o plockade svamp, lossades vara relaxad och sova en sväng mellan 9-11, förberett mat, förberett såser, förberett allt utom hur knän skakar när man "relaxat" fram stress...
Vi har känt varandra i elva år, vet om varandras fel och brister men vet att de vägs upp mot allt de bra och rätt som vi har tillsammans.
För nio år sedan vågade jag inte stanna kvar i det trygga som Mike alltid stått för, och han visste aldrig vart han hade mig då, omedicinerad och livrädd för att stå still.
Men desto större nu, att ha levt olika liv och kommit fram till att de vi har tillsammans hittar vi inte med någon annan.
Jag behöver Mikes lugn och båda fötterna på jorden, han behöver min energi och leva-på-drömmar för att bli lycklig.
De vi har här vill vi ha jämt och förevigt!
På gott och ont.
(Men mest gott, nästan bara gott faktiskt.)
God natt från Fru Hoffman
Ett stort grattis till er lyckligaste dag tillsammans! Må ni nu gå starka ut i världen,sida vid sida, som man och hustru.
Många kramar från Catrine