sockerskadatsolsken.blogg.se

Livet är en resa. Min resa är upp o ner, ständiga rus i båda riktningar, härlig o hemsk, ja lever i det o kan inte komma ifrån mig själv. Hur mycket medicin ja än får för att minska impulsiviteten, dämpa ångesten efter magiska-manier så kommer ja aldrig ifrån mig själv. Ja vill inte heller tappa de som är JA, har accepterat att the bumpy-ride är hur ja rider genom dagar och år. O även om ja i mörka dagar önskar att ja vore "normal", längtar efter att hitta ett "lagom" så inser ja att ja vore halv utan det galet glada. Så ja vill inte byta ut den ja är. Bara hitta mer förstående till varför ja faller så djupt, hitta lösningar till de svarta. För de ljusa överaktiva i hjärna/hjärta/hela mig klarar ja mig inte utan, de gör mig förälskad i våren fast de är mitt i vintern, ger mig möjligheten att i hjärtat leva "högre" än "normala", se allt de goda i människor. De ger mig drömmar som lämnar hopp även vaken.

De är inte alltid lätt att semestra, ja är tydligen inte byggd för skidåkning, benskör o trillande som ja är.

Men härliga härliga människor här i Vemdalen gör semestern fantastisk!!

Ica tjejerna me sina bra att-göra-förslag, loppis kvinnan me sitt stora leende o glada livssyn.

O sen vackra människa på Vemdalens design med alla fina saker i butiken där man vill köpa allt!

Nu ska ja sitta o skissa på bästa fiket Åtgårdens Café o njuta lite till av "skidsemestern"

Lev leende❤