Leder o barn mot solen!!
Snart gör vi de igen!!
Åker till ett land där mitt hjärtebryn har en fungerande mamma.
För denna kropp går sönder av graderna som sjunker.
Ja VILL orka leka, springa me henne o busa som förut, för mitt barn är nämligen väldigt speciell i de här samhället vi lever i nu...
Hon är ett barn!
Inte en liten vuxen, inte en tonåring som vill sminka sig eller vara kvinna i bemärkelsen att ha en man, inte medveten om att tillslut vara en del av något som leder till att få barn.
Hon leker, bygger kojor, springer runt enbart för att känna vinden i håret o vill fortfarande att ja räknar hur fort de går mellan lyktstolpar.
Hon ropar fortfarande mamma-mamma-titta-titta när hon hoppar i vattnet eller åker rutschkana.
Sen blir hon ofta kallad lillgammal, för hennes värld har sen liten kantats av vuxenvärldens hårda slag.
Men hon är ändå nte förstörd, hon har blivit den starkaste ja möt, för hon gör fortfarande en sak som mamma säger...
Kanske för att de är de enda ja VISAR att ja verkligen menar...
Hon låter sig ha fantasin som bästa vän, hittar en solig dag i sinnet när alla runt henne är fast i mörkret.
Hon ska få vara barn, så länge hon vill o kan, ja ska få vara mamma, som kan hjula med henne på stranden o hitta på töntiga koreografier som vi inte skäms för fast andra ser.
Så eftersom vädret förstör lederna så drar ja, lillan o lederna till solen på lördag!!
