sockerskadatsolsken.blogg.se

De är ibland svårt att vara så som till bredden fylld med bokstäver.

 

Oftast är de människor runt mig som ser högt-o-lågt-bergochdalbanan som ett problem.

 

O därmed i kölvattnet av deras ögon blir ja medveten om hur "fel" o to-much ja är.

 

Men ja ser ändå min adhd som en tillgång, Fröken Hopplös må ha fallit många gånger men hoppat upp lika många!

 

För de är svårt att leva utan hopp, o de hopp ja inte har i kroppen har ja i huvudet :)

 

Mitt liv har varit en ständig uppförsbacke, den fina familj o alla kära runt mig är vana vid att ja alltid trillar in i problem, men oxå vana vid att ja alltid rer mig.

 

Kanske just för det trygga nätverket runt mig har de varit en osynlig kamp tills de inte gick att skydda o ja bodde nästan tre år på behandlingshem.

 

Vansinniga vägar har ja vandrat på, på gott o ont.

 

Kantade me trauman som dom flesta "normala" inte fixar att åka vidare ifrån har ja ändå virat mig ifrån.

 

För framåt tar ja mig, tar mig upp o fram igen, ja överlever allt...

 

Allt är en överdrift, ja överlever inte döden, därför är de döden det hemskaste som finns.

 

Men tack vare mina bokstäver finns de alltid saker som måste göras när den ångesten griper tag i mig.

 

Tack vara rastlösheten i mig finns de projekt till höger o vänster som måste bli gjorda INNAN ja lägger mig ner o dör denna död ja inte kan kontrollera.

 

Mina diagnoser går inte hand o hand, dom är oftast osams o ställer till me trassel när impulsen o överaktiviteten krockar me den sjuka fysiska form dom bor i.

 

Men ja står o faller, trillar o går vidare PGA bokstäverna som är ja, klarar NÄSTAN allt PGA de som uppfattats som fel...

 

Nu står ja framför de näst läskigaste ja vet, de andra ja inte kontrollera...

 

Att lita på någon fullständigt...

 

Att våga tro på orden om att ja är älskad o inte kommer stå ensam.

 

Ja har hoppat från den här höjden två gånger innan, de gångerna va de svåraste klättringarna upp ja gjort.

 

Så svårt att överleva att till o me bokstäverna i mig har blivit mer konsekvens tänkande...

 

Min borg är såld, bråten bruden har överlämnat sitt badkar o hoppat ut till landet.

 

Ja vet inte va ja va tvungen att skriva av mig nu.

 

Kanske att ja är rädd för att tro på kärlek igen.

 

Kanske att adhd delen är så rädd att vara fel igen.

 

Rädd va de verkar, de va nog de ja behövde skriva...