Kränkt o ledsen.
Människor i allmänhet har ett behov av att små skvallra, prata lite skit.
Mer eller mindre elakt, ibland sanningar, ibland lögner, ofta hört från andra eller bara gissningar.
Skvaller blir till rykten som kan skada o som kan göra mer än en illa.
Ja är van vid fula osanningar o vridna sanningar om mig, ja blir illa berörd o ledsen men kan oftast skaka av mig de.
Dumma människor säger dumma saker.
Men igår var ja arg, arg o besviken, kränkt.
När en läkare, som INTE känner mig, INTE vet nåt om vem ja är, inte ens har träffat mig kräver ett drogtest för att förlänga recept som min riktiga läkare ordinerat, min läkare som KÄNNER mig o som för övrig är super duktig o en av Sveriges bästa psykiatri över läkare.
Då är de kränkande, på riktigt, elakt o okunnigt.
Extra elakt nu, för om 16 dagar är de ett år sen Jim ringde mig för sista gången.
De vet inte den andra läkaren, för han känner som sagt INTE min historia, han vet inte att ja fortfarande går sönder av att fortfarande höra Jims röst tydligt från de sista samtalet.
Han dog av... DROGER!!
De vet inte denna läkare, men han kränker mig så stort i kravet om drogtest.
Ja har sagt redan sen ja gick me på att äta adhd medicin för fyra år sedan att ja kan lämna tester när som helst, för ja knarkar INTE!
Ja tänker lämna prover när helst de bes om de, men att nu bli misstänkt för något som förstört så mycket i mitt liv gör förbannat ont.
Ja hatar knark, ja har varit drogfri i 12 fucking år, 12 år snart 13 o ändå måste ja stå ut me att bevisa min "oskuld".
Ja känner mig kränkt för hade han krävt de av min man? Min granne? Någon med annat förflutet? NEJ!!
För 12 snart 13 år sen bröt ja me de livet, men fortfarande dömer människor som inte förstår bättre mig
Så till er alla som byt bana, som kämpar o är starka nog att bryta ett missbruk, fan va bra ni är!
Glöm inte bort att ni är starkare än dom som inte fattar bättre än att döma er!!