TÅG
Plågan att sitta bakom oss på taåget.
Ja känner starkt med våra tågresenärer,
kan dock inte vara mer än mig själv,
Mary kan inte vara mer än Mary,
Tan Tan kan inte vara mer än Tan Tan,
o barnen,,,
Ja dom är ju barn.
Summan av kademumman är alltså att dom stackarna bakom oss,
o han som kör plus diverse värdinnor,
får stå ut.
Att två som ser så väldigt vackert-svart-vit-typ-vuxet-i-klänningar kan vara så neuvrotiska att dom inte ens hinner röka tillräckligt för att vara mindre abstinenta kan man inte förstå.
På riktigt, ja är ju en av de två vuxen-klädda o ja fattar de inte ens själv....
Ja är ju röksugen!!
Mary är lika rädd för kort grejen som ja,
vi vet ju mer än gemeneman o VET att man KAN dö av att de piper,
lyser rött, någon kanske tar ens kort, man kan tappa kortet, man kan trycka fel kod,
nån kan ta ens kod, finns de ens en kod...
Mary har redan NÄSTAN tappat kortet.
Ja är mest röksugen.
Tan Tan har räddat resenärerna ett tag med att låna ut sin dator så ja håller käften.
O nu va vi precis på en upptäcktsfärd i tåget,
Mary o ja hittade toaletten,
de va knappar,
o lås,
o ja kom både in o ut,
utan att de pep eller att ja fastnade!!
Nu har ja tröttnat på att se vuxen o arbetande ut me denna dator.
Barnen spelar monopol.
En bra början på en bra resa.
För oss, inte dom bakom...